Trekornshatten | Trekanshatt | Tricorn

Kärt bar har många namn, och det är få hattar som är så ikoniska som trekornshatten. Den är starkt förknippad med 1700-talet och behåller sin ställning som ett självklart modeplagg från seklets början ända till slutet, då bicornen tar över som den mest fashionabla modellen.

Men vart kommer tricornen ifrån?

Den vanligaste historiska berättelsen är att det var spanska soldater som, under Devolutionskriget 1667–1668, kämpade mot fransmännen i Flandern och vek upp hattbrättena för att lättare kunna hantera sina musköter. Jag har även läst att det hade sina hattar uppvikta på upp ena sidan, men att det regnade så mycket i Flandern att de även vek upp den andra sidan för att lättare leda bort regnet. Stilen sägs därefter ha plockats upp av franska soldater, spridits till Ludvig XIV, som anammade den, och därifrån exploderat som ett modefenomen i Europa.

Häftig historia, men hur sann är den egentligen?

En sak vi behöver ta i beaktande är hur hattar faktiskt beter sig när de tillverkas. I dag gör vi oftast hattkullarna i oval form, vilket motsvarar huvudets faktiska form. Historiskt var detta inte fallet. Då använde man i stället runda block. Det innebär att när en rund kulle placeras på ett ovalt huvud dras brättet upp på sidorna.

När man blockar en hatt är det dessutom vanligt att brättets ytterkant naturligt krullar sig uppåt. Om man inte sträcker ut det aktivt kommer det alltså att vika sig upp av sig självt. Kombinerar man detta med en rund krona får man ett utseende som liknar det vi ser i målningen Clement de Jonghe, konsthandlare av Rembrandt van Rijn från 1651.

Här har vi alltså en hattform som redan i sitt naturliga tillstånd ger början till en uppvikt hatt

Självklart kan modet sedan ge riktning, det finns gott om hattar där man uppenbart eftersträvat ett platt brätte. Men om vi återvänder till idén att spanjorerna började vika upp brättena för att underlätta muskötskjutandet, skulle jag säga kanske de gjorde det, men uppvikta brätten hittar man överallt, inte bara hos soldater. Det verkar snarare vara en naturlig utveckling av hattens form. Att vika upp ett eller flera brättsidor är något universellt, och jag tror att det finns goda skäl till det.

Dels sker det naturligt i tillverkningsprocessen, men det är också funktionellt. Om du har ett brett brätte är det mycket enklare om det är något uppvikt – både för sikt och hantering. Det minskar även vindfånget, vilket gör att hatten inte lika lätt blåser av, och det leder bort regn från ansiktet.

• 

  Aelbert Cuyp – Piping Shepards 1644 – Dutch painter

• 

  Jan Miense Molenaer – family Making Music -1734

• 

  Adam Frans van der Meulen – Battle 1657 – Flemish painter

• 

  Swedish wall mural ca 1600

Aelbert Cuyp – Piping Shepherds, 1644

Jan Miense Molenaer – Family Making Music, 1634

Adam Frans van der Meulen – Battle, 1657

Svensk kalkmålning ca 1600 – även om hattarna skiljer sig åt visar den tydligt hur brätten har vikts upp på olika sätt.

Det finns väldigt många referenser inom konsten med uppvikta brätten som jag tycker visar på att vika upp hatten, inte enbart är ett spanskt fenomen, de förekommer överallt. Den svenska målningen visar dessutom att denna typ av brättformning inte är något nytt för mitten av 1600-talet. Det som däremot tydligt förändras från 1500- till 1600-talet är kullens form.

På 1500-talet är kullen ofta höga och platta, medan de under 1600-talet blir lägre och mer rundade.

Nästa del i den muntliga traditionen kring tricornen är att det var Ludvig XIV som, efter Devolutionskriget, anammade tricornen. Men återigen visar bildmaterialet något annat. Tricornen, i den form vi i dag känner den, dyker inte plötsligt upp efter 1667. Visst går modet mot mindre och mer artikulerade former, men det är först under 1690-talet som tricornen faktiskt börjar synas tydligt.

Den enda målning av Ludvig XIV jag har hittat där han bär något som liknar en tricorne är en målning med mycket begränsad information, möjligen från omkring 1704.

• 

  René-Antoine Houasse: Louis XIV, King of France 1674

• 

  Adam Frans van der Meulen – Louis Xiv at the Taking of Besancon – 1674

• 

  Painting by Unknown of Louis XIV ca 1704

Målningar vänser till höger: Adam Frans van der Meulen – Ludvig XIV vid intagandet av Besançon, 1674 Även denna målning är från 1674, av en annan konstnär, men hatten är mycket lik och fortfarande inte riktigt en tricorne av 1700-talstyp. Okänd konstnär – Ludvig XIV, ca 1704

Under 1690-talet exploderar slutligen formen av tricornen sådan som vi känner den i dag. Den syns överallt. Jag säger inte att Ludvig XIV saknade inflytande, han var utan tvekan ett modeikon, men det är ganska säkert att tricornen inte har sitt ursprung i vare sig spanska soldater eller Devolutionskriget. Uppvikta brätten förekommer långt tidigare, och tricornen som sådan uppträder först omkring trettio år senare.

Min personliga uppfattning är att detta är resultatet av en gradvis förändring i modet som helhet, snarare än något som är knutet till en specifik historisk händelse. Jag har även läst teorier om att de stora perukerna spelade in, och att hatten därför behövde bli mindre, men stora peruker förekom långt före 1690-talet.

Jag tror snarare att brättena successivt började krypa uppåt i modet, och att en möjlig förklaring är att många arméer under slutet av 1600-talet började uniformera sina trupper. Kläder behövde då tillverkas billigt, snabbt och enkelt. Kortare brätten krävde mindre material och var lättare att filta, och eftersom uppvikta brätten redan var moderiktiga började man helt enkelt sy fast dem, både av estetiska och funktionella skäl.

Men detta är förstås inte lika lätt att ta till sig eller lika bra som berättelsen om spanska soldater som kämpar mot både fransmän och regn, och om Solkungen som anammar soldaternas mode och sprider det över Europa. Det är som talesättet säger - ifrågasätt aldrig en bra historia.

Oavsett ursprung kommer tricornen från 1700-talet för alltid att vara ett modeikon.